eat shit and die…
Ibland så tar det bara stopp. Man ledsnar på allt omkring sig. Även sånt man faktiskt inte ens har nåt emot eller som ens ligger till skuld för den där motviljan mot allt som man känner. Vet inte om jag egentligen har nått till den gränsen riktigt än…om inte så är jag bra nära den.
Måste nog ge en bok jag läser just nu en liten del av skulden. Inte mycket, men en liten del har den till mitt nuvarande humör. Den heter ‘Den hemlige kocken – Det okända fusket med maten på din tallrik’ av Mats-Eric Nilsson. Boken är bra, det är egentligen inte boken i sig som jag skyller på, utan de företag, organisationer och myndigheter som tillåter att den otroligt vidriga mathanteringen får fortgå. Man blir rent ut sagt illamående över vad det är för skit de stoppar i nästan allt numera.
Rökt skinka, den är med största sannolikhet inte rökt längre, utan den är behandlad med en vätska som ger köttet en rökt smak. Vaniljglass, finns ingen vanilj i den. Nej, i stället så använder de rötad gran…man tror inte det är sant…men de använder faktiskt rötad gran för att få fram ett smakämne som ’smakar’ vanilj. Ja, jag skrev smakar inom citationstecken. För hur smakar egentligen vanilj? Jo, jag har precis som alla andra ett smakminne av vanilj…men är det minnet korrekt? Jag köpte en vaniljstång igår och gjorde en alldeles egen vaniljsås. Sen blandade jag till lite vaniljsås från pulver. Det var ju inte samma sak. En betydligt mjukare och mindre påträngande smak av min egna vaniljsås. När jag smakade på pulversåsen så insåg jag att det påminde om vaniljsmaken, men det var inte riktigt samma sak. Man blir bara så trött när man inser att en smakexpert talar om för oss vad en sak skall smaka.
Boken kan jag verkligen rekommendera…även om man blir förbannad medans man läser den.
Dagens låt är Anarcho pie med Oi Polloi.