fredagskul…
Posted in tomgång on February 21st, 2009 by mumrikVaknade natten till torsdagen av en enorm och vansinnig smärta i käften…jag hade fått tandvärk, det är inte så ofta det sker, så jag var lite förvirrad och undrade vad som hände. Nu gick smärtan över och jag gick och lade mig igen…nån timme senare kom smärtan tillbaks och så fortlöp det under resten av natten. Åkte till jobbet och jobbade, fullproppad med smärtstillande. Det funkade. På vägen hem så stannade jag till och försökte få en akuttid hos tandläkarn, men det var ju bara att glömma så sent på dagen. De sa att jag skulle återkomma på morgonen.
Natten mot fredagen kommer jag alltid att minnas som smärtonas natt…så ont har jag aldrig haft i hela mitt liv. Minns att jag brutit varenda ben i kroppen. Jag har t.o.m hjälpt till att lägga brutna ben tillrätta. Jag har slitit av korsband, ledband. Slitit av muskelfästen…ja…jag har snudd på varit med om det mesta…men aldrig varit med om en smärta så stor att den påverkat min funktion som människa.
Tankarna funkade inte. Koncentrationen funkade inte. Jag kunde inte lyssna på ljudbok, inte se på TV, inte lyssna på musik…ingenting…bara denna förbannade smärta…som knappt gav med sig, trots rätt häftiga smärtstillande.
Fredag morgon 6.50…jag knatar ut till bilen och kör ner till tandläkarn…7.35 kommer jag in och får sätta mig i en stol…han börjar direkt och efter att ha bänt med en mejsel. Vickat och dragit med en tång en bra stund, så fick han fylla på med bedövning för den började släppa. Nej, han fick t.o.m spräcka tanden med en borr för att få loss den. Så efter nästan 2 timmar så var tanden ute och jag 1748:- fattigare…
Jag åkte till jobbet med en stor jävla kompress, som jag skulle bita över en stund efteråt, i käften. Den var nog bra vad gäller att stoppa den värsta blödningen…men helt suverän när det gällde att hålla mig från att bita sönder allt som var bedövat. Kommer till jobbet och får gjort en liten enkel sak innan vi kapade lite mattor som vi sedan åkte och lade på en nybyggd scoutgård. Men innan vi åkte ut dit…så släppte bedövningen och smärtan ko tillbaks…och jag skall inte säga att den var värre än under natten…men den var definitivt inte mindre. På detta skall det läggas att man ansträngde sig och bar tunga saker, man böjde sig ner och gjorde allt sånt man inte skall göra när man har en smärre blödning eller en skada som behöver vila…så pulsen ökade och med den smärtan…massor av smärtstillande senare så funkade man hyfsat…bortsett från att man var lite simmig i skallen…
Efter att ha gjort ganska bra ifrån oss på jobbet och lagt det vi hade med oss ut…så var det hemgång och jag undrade lite över vad jag skulle kunna äta. Tugga var bara att glömma. Så igår var det onaka med ingefära och grönsaks och kycklingbuljong som gällde…vilken härlig fredag…
Idag på lördagen gör det ont, men inte alls i paritet med gårdagen. Så idag skall jag trotsa snöstormen och ge mig iväg till fots med vovven och handla lite för kvällen. Men nåt mjukt och lättuggat blir det garanterat.
Dagens låt är Safety-Pin Stuck In My Heart med Patrik Fitzgerald.