punkmumrik.net

På förekommen anledning så har frågan om vasektomi blivit aktuell. Jo, jag har äntligen nåt den åldern där jag beslutat att det inte skall bli några fler små liv från mig. Och jag tyckte att det var en enkel sak som jag gärna går igenom för att inte riskera fler barn. Letade lite på nätet om hur jag skall gå tillväga och så. Hittade även en fin beskrivning om hur ett sånt ingrepp går till. Efter det så var jag inte fullt så entusiastisk längre…missförstå mig inte…jag skall göra det…men det var nog lite läskigare än vad jag först trodde.

Ser detta…

Innan en vasektomi ska utföras vill kirurgen att fyra saker ska förberedas.

1. Raka och tvätta skrotum (för att förhindra infektion och underlätta åtkomst)
2. Ta med ett par tätt sittande kalsonger eller sportbyxor (för att stödja pungen och minimera svullnad).
3. Arrangera för upphämtning vid avfärd (för att minimera rörelse som kan öka svullnaden).
4. Undvika antiinflammatoriska droger, som ibuprofen och aspirin, före operation (de är blodförtunnande och kan orsaka blödningsrisk).

Hit var jag ändå helt lugn och förstående. Sen kom vi till det lite mer oroväckande momentet…själva ingreppet. Man får klä av sig på hela under kroppen…lägga sig på mage på en brits…då sticker de sprutor i pungen/ljumsken…allt beroende på vilket smärtstillande de har. Sen finns det två varianter. Antingen så skär de upp pungen och tar ut sädesledaren och skär av en bit…slår en knut på de lösa änderna, eller bränner dem. Detta får ju göras på bägge kulorna…och under tiden är man vaken…känner hur doktorn rotar, skär och har sig…med min pung…

Nå väl…det var den första metoden…den andra metoden var utan skalpell. Jippiiie…inget skärande tänkte jag…men de tar en sorts peang och spänner huden på pungen och samtidigt tar ett litet punkthål…tar ut den där ledaren och knipsar den samt bränner änderna…och stoppar tillbaks allt igen…

Så om valet står mellan att ha en kniv mellan benen och en lödkolv…tja…jag vet inte riktigt vilket som är att föredra…kanske är det lika bra att de klubbar ner mig och överraskar mig?

Dagens låt är Escape from Pigvalley beach med Sator.

Tydligen så håller den göteborgska dialekten på att tunnas ut. Dagens ungar förstår inte när man talar den göteborgska som talades när jag själv bodde där och det är inte så många år sen.

Hittade den här på GP:s sida och spelade upp den för mina barn…de tittade lite frågande och sen skrattade de. De visste vad orden exter och bröta betydde. Men svale…det hade de ingen susning om. Så det gubben sa föll helt bort och jag fick ‘översätta’ Och jag som hade haft en vision om att flytta till GBG om 2 år…går ju inte nu…de fattar ju inte göteborgska utan att ha en tolk…kan lika gärna flytta till tokholm då…

Dagens låt är Honey and sulphur med Cradle of Filth.

Nu är det snart jul…egentligen är jag ingen stor julälskare. Har för många dåliga erfarenheter och minnen kring jul. Har visserligen fått igång nån sorts jultradition med barnen, fast den bryter vi i år. Sen nästa år skall vi bryta den lite till. Då skall vi ut och resa till jul. Vi funderar på att köra ett fjällrace nästa jul, eller möjligen att vi drar till värmen…men fjällen verkar på sätt och vis roligare.

Skulle egentligen gjort det redan i år…men de stugor eller lägenheter man kunde få tag på till julveckan var äckligt dyra och onödigt stora…så det blev till att avvakta till nästa jul i stället.

Nu blir det hemmavid och barnen får nöja sig med ett fåtal klappar, om än kvalitet i stället för kvantitet.

Sen så har jag tydligen lyckats få den där 36 åriga tvåbarnsmamman intresserad…hoppas jag iaf…

Dagens låt är Tomten är en lurig fan med Sänkta Claez

Var nere på gymet imorse. Vi skulle egentligen fightats lite, men pga brännskadan så kunde jag inte ha handskarna på mig. Så vi körde lite sparkträning mot säck i stället. Efter ett tag så tröttnade vi bägge två. Jag satte mig i en roddmaskin och kompisen ställde sig på en cross trainer. Hur som helst, vi var först idag, inte nån var där. Lite ovanligt, men nu var det så. Efter en knapp timme så ramlar det in en del folk, bl.a. en tjej som ler så där jättesött mot mig. Tanken som far genom skallen är, antingen så är hon en sån där som ler åt allt, eller så har hon glömt att sätta in kontaktlinserna…

Tänkte inte så mycket mer på det, utan knatade upp och satte mig i bastun. Trettio minuter bastu gör jävligt gott. Cyklade hem och såg till att barnen klädde sig och gjorde sig i ordning. vi skulle iväg till affären och handla. Går omkring och köper lite godis, choklad och ett par andra helt onödiga saker. Då dyker hon upp igen…den där tjejen från gymet. Hon hälsar och frågar om jag brukar träna på lördagsmornarna…? Jo, det brukar jag göra säger jag lätt förvirrad. Så hon frågar om vi kanske kan träna tillsammans nångång? Visst säger jag och så byter vi telefonnummer.

Då kom det. Hon undrar om jag har nåt särskilt för mig ikväll…njae…förutom att jag är med barnen så nej. Jag motfrågar om hur hennes helg ser ut nästa vecka och då kunde inte hon. Vi skulle höras av sa hon, eftersom jag var tvungen att röra på mig. Då slår det mig. Jag behöver verkligen inte det här. Visst är det otroligt smickrande när vältränade ca. 30 åringar visar intresse för en gamling. Eller om det anses vara en samhällsinsats för att man inte skall deppa ihop totalt. Men jag behöver absolut ingen barnlös 30 åring…ge mig en 36 årig tvåbarnsmamma utan några som helst planer på fler barn…

Nej…tillbaks till tiramisun…den är snart klar att stoppas i kylen…

Dagens låt är Redemption Song med Joe Strummer and The Mescaleros.

Var precis ute med hunden. Det var jag, vovve, GPS och ficklampa. Mitt ut i skogen eftersom jag ville se om jag kunde hitta en sak jag stoppade undan förra veckan, enbart med hjälp av GPS:en. Vi travade över stockar och stenar och jag insåg ganska snart att jag fick ta och stoppa undan ficklampan. GPS i en hand, hund och ficklampa i andra…blev sjösjuk av allt flackande med ljuset. Och då jag faktiskt har rätt bra syn, så stoppade jag ner ficklampan i fickan. För det är väl där de skall vara, varför heter de annars ficklampa?

Går vidare och ser åtminstone var jag sätter fötterna. Inga stenar, stockar eller annat som man kan snubbla eller halka på. Ser hunden lydigt gå precis halvmetern framför mig och ’spårar’. Jag brukar inte gå just här i vanliga fall och absolut inte efter mörkrets inbrott. Men lite besvärligheter ville jag ju ha nu när jag testade detta. Helt plötsligt känner jag att världen växte under mina fötter och hunden ylade till av överraskningen. Han hade gått ut över ett dike/bäck där det fanns is…som bar honom. Jag utan den där lampan som låg i fickan väger några kilo till och isen höll inte för mig. Så helt plötsligt stod jag i becksvart, iskallt vatten ända upp till taskerna…

Efter att ha tagit mig upp och hunden skvätt ner mig ytterliggare genom att skaka på sig så jag blev blöt på de delar som klarat sig. Ok, enligt GPS:en hade jag drygt 2.5 km hem och det var ingen där som skulle hjälpa mig. Så det var bara att knata hem. I blöta byxor. Vatten skvirrpande i skorna. Och 0 gradigt ute. På väg hem börjar det falla snöslask igen…så det enda positiva var väl att eftersom jag hade mina spikskor så halkade jag inte på nån isfläck. Dags att inse att när mörkret fallit…då skall jag inte ge mig ut i okänd natur utan lampa.

Dagens låt är Gypsy Rose Lee med The Distillers.

Visst är man söt? Vi använder oss av fönar i vårt arbete som mattläggare och nu snackar jag inte om såna där plastbitar som de med längre hår står och blåser till frisyrer med. Nej, våra fönar ger en värme på uppemot 600 grader i utblåset…inget du gärna håller i närheten av hår.

Hur som helst så hade jag spacklat en övergång till en dörr som skulle vara tröskellös och tog fönen för att snabba på spacklets torktid. Lade den ifrån mig och tog lite till spackel och jämnade till ytan. Då kändes det som om det stack till i armen på mig, men jag brydde mig inte utan fortsatte att jämna ut spacklet. Det tog några sekunder till innan jag dels tyckte att det stack lite väl mycket och lukten av grillfest nådde min näsa…

Visst var det så, jag hade lagt armen på fönen och bränt ett rejält sår på ungefär en femkronas storlek på underarmens insida. Huden hade krullat sig och det var svarta kanter runt såret. Fick sköljt med lite vatten och fortsatte arbeta. När jag var klar med spacklingen gick jag till toaletten och blev lite glad över att se en flaska med handsprit på handfatet. Vad kan vara bättre än att desinficera såret direkt? Hällde lite i högerhanden och började gnida in det på såret…här skulle man kunnat tro att jag skrek…men inte då…är rätt smärttålig nämligen…men jag måste erkänna att det inte var så skönt. Skulle kunna tänka mig att kastrering med slö skridsko är smärtsammare…men inte nödvändigtvis mycket…

När jag senare kom hem och lade mig i ett hett bad…så hade jag tydligen tankarna på annat håll igen…vad händer när man har en brännskada och utsätter den för värme? Jo, det brinner rejält i såret. Men man får bita ihop och se glad ut. Eller varför skulle man deppa för en sån petitess? Nu är det kaffe som gäller och sen lyssnar jag på lite härlig musik i lurarna…barnen vill inte bli störda ikväll…

Dagens låt är Fire, water burn med Bloodhound gang.