För de som undrat vart jag tagit vägen, så lever jag, men jag kommer att vara borta ett tag till. Jag kan nämligen bocka av ytterliggare ett ben i kroppen som jag brutit. Nämligen nacken. 
Hade en liten cykelolycka och det resulterade i en riktigt kraftig hjärnskakning samt ett brott på 7:e nackkotan. Har svårt med minnet och att få till lite olika saker just nu. Orkar inte mycket heller, men jag lever.
Syns senare!
Rösten är på väg tillbaka. Febern är borta och snuvan är på väg bort tillsammans med hostan. Det har varit en enveten förkylning som sänkt mig rätt rejält. Jag som aldrig brukar bli sjuk har ju då den egenheten att när jag väl blir det, så blir det rejält. Men nog om det.
Fixade till min deklaration idag. Skatteverket hade bestämt att jag skulle få 1600:- tillbaks. Men det fick man ju frisera med lite avdrag så det blev nästan 9000:- i stället. Inte så illa pinkat…eftersom bägge barnen skall deklarera för första gången så tänkte jag låta dem göra det på egen hand. Kul när barnen som inte ens är myndiga får deklarera och betala skatt. Eller just det ja…vem tror ni får betala deras skatt? Kan jag göra avdrag för det?
När jag var ute med vovven i morse så stötte vi på ett spår. Bruno blev som förbytt och skulle helt plötsligt upp för en klipphäll och vidare ut på en myr…näe tänkte jag…sååååå kul skall vi inte ha det. Han ville verkligen dit ut. Då han inte tillhör de intelligentaste av varelser så drog jag med honom tillbaks och efter några tiotal meter så stötte vi tydligen på det som han fick vittring på. En hjort som stod och tittade på oss och avståndet var mindre än fem meter. Bruno bara stod och tittade på hjorten och förstod nog inte riktigt varför den där hunden stod inne bland grenarna och inte kom och hälsade på honom. För svansen gick som en propeller och han var så glad så. Det gick några minuter och tydligen kände hon sig så pass säker att hon böjde huvudet och tog en tugga av några nyvuxna blommor. Jag vågade inte röra mig för att inte skrämma henne. Men så snörvlade jag till. Var bara tvungen, annars hade det börjat rinna snor ner på läppen och då blev hon rädd och stack. Tur att Bruno var kopplad, annars hade han stuckit han med…vem vet…han kanske blev kär?
Dagens låt är Hurry up Harry med Sham 69.
Sen i torsdags så kan jag nog upplevas som lite otrevlig och ohyfsad. Jag har nämligen tappat rösten. Så när jag varit ute med hunden och de man mött börjat prata med mig så har jag försökt påvisa mina verbala brister genom diverse kraxningar och försök till viskade förklaringar. Det har nog gått fram trots allt. Men det finns nog en del som uppskattar min tappade röst. Äldsta dottern tyckte det var skönt att få ‘diskutera’ utan att ens få ett mothugg till svar.
Men, massa skållhett te med halstabletter i river upp och fixar halsen. Så idag har jag så smått börjat kunna prata igen. Men det skall nog vara bra i morgon kväll. Har varit en härlig helg hitills. Feber, snuva, hosta, tappad röst och så en deklaration på det…
Men eftersom bägge töserna sen igår befinner sig hos deras mamma, de kommer hem i morgon, så har jag fått gå ut med hunden trots förkylningen. Men vad fan…det som inte dödar direkt…det härdar…
Dagens låt är Shaddap you face med Joe Dolce.
Efter att ha arbetat under veckan med feber i kroppen, så sa den ifrån på skarpen igår. Jag däckade totalt vid 21 tiden och vaknade först idag vid 14 tiden…17 timmar…senast jag sov så länge var när jag var nersövd efter en liten olycka jag hade varit med om. Idag så känner jag mig mer ok och inte så sliten som jag tydligen var igår.
Lite kul saker har ju hänt sen sist också. Fast jag kommer bara att nämna ett par. Jag har råkat på två stycken små beundrarinnor. Nu är de väl inte bokstavligt talat små, nej, de är unga. En lämnade sitt telnr på ett vara som jag köpte. Naturligtvis var jag tvungen att ringa, 23 år och alldeles för ung. Men otroligt söt. Hon har tydligen inte riktigt gett upp hoppet, eller hade inte tills i söndags. Då satt hon i kassan när jag och äldste tösen kom in och skulle handla. Enligt dottern så kastade hon ilskna och snudd på svartsjuka blickar mot henne…ända tills hon sa pappa till mig…då såg hon tydligen mer förvirrad ut än arg.
Sen så sprang en tjej på mig i lördags när jag var ute med hunden. Hon sprang bokstavligen talat på mig och såg så oskyldig och söt ut när hon bad om ursäkt och klappade om mig och på mig…hmmm…hon presenterade sig och nämnde att hon minsann hade sett mig massor av gånger när hon varit ute och sprungit. Ok, jag fick erkänna att jag minsann lagt märke till henne också. Efter en stund så ursäktade hon sig och skulle springa vidare. Jag såg när hon sprng iväg och rättad till sina tajta byxor över hennes väl rundade bak…jävlar säger jag bara…jag gick vidare och eftersom spåren löper kors och tvärs så möttes vi inom kort två gånger till. Med glada tillrop och hej som följd. Tredje gången gillt så hade hon ‘parkerat’ uppe vid en avstickare som man måste ta om man skall ge sig hemåt mig. Efter att ha pratat en liten stund, började jag misstänka att antingen så var hon intresserad, eller så var det dolda kameran. Jag såg ingen kamera inom synhåll. När hon sa att hon var tvungen att vila, ‘jag är ju inte så ung längre’ ville hon naturligtvis höra att hon minsann inte alls var gammal. Vilket jag väldresserat även gjorde, men med tillägget, ‘hur gammal är du då?’. Helt plötsligt börjar jag känna mig lite gammal…eller egentligen inte gammal, men för gammal för dessa söta små tjejer…hon var 21 år…
Var fanns dessa tjejer för tio år sen? Bägge gick på mellanstadiet…i fjärde och sjätte klass…
Så bara för att spä på de där gubbsjuka tankarna som hastigast for förbi så blir dagens låt Screwing you on the beach at night med Bloodhound gang.