Archive for February, 2008

En HANDlingens man…

Posted in tomgång on February 29th, 2008 by mumrik

Se där, då var man symetrisk igen. Idag så slog jag lite på sandsäcken, utan att linda händerna innan, med enbart säckhandskar. De är väl helt ok och håller det mesta i skadeväg borta. Men stenhårda och framförallt tunga slag på 50 kg säck, som kommer emot en i ett rejält gung, kräver hårt lindade händer. Vilket jag fick erfara för vilken gång i ordningen vet jag inte…

Knäckte ett ben i handen som tillhör vänster lillfinger, så nu är man symetrisk. Bägge lillfingrarna spretar i konstiga vinklar. Läkaren sa att det inte behövdes göra nåt, mer än att linda hårt…och INGEN boxning på minst fyra veckor…behövde han verkligen säga det? Jag kan knappt hålla i ett cykelstyre. Får se hur lång tid det tar. Än har den gamle gubben gott läkekött. Så jag skall allt testa så fort det känns ok.

Töserna gick igenom min äldsta del av skivsamlingen idag och det har dånat ömsom Kiss, ömsom Sweet och trot om ni törs…Klas Klättermus… Trodde att den skivan var försvunnen, det var den inte. Den stod mellan Razamanaz och Loud’n'proud med Nazareth. Så även Nazareth har hörts en del idag. Insåg att de två skivorna och mina exemplar av Kiss tidiga utgåvor, faktiskt är riktigt bra.

Dagen till ära blir dagens låt Razamanaz med Nazareth. Och för er som sätter likhetstecken mellan Nazareth och den där vidriga love hurts…tänk om och lyssna på den här… :)

Jaaaa…

Posted in tomgång on February 28th, 2008 by mumrik

Äntligen! Efter mer än en veckas hängande på ticnet.se och tusentals omladdningar av en och samma bokningssida…så lyckades man få tag på två biljetter till Dropkick Murphys i GBG. Äldste tösen skrek så jag tror att mina trumhinnor skadades…jag hoppas att det berodde på ren och skär glädje…men detta med biljetter över internet tar bort charmen lite grand. Det var nåt helt annat att köa utanför en biljettkassa…i kyla, snö, regn eller solsken…så stod man där envist och väntade på att kassan skulle öppna. Det existerar inte längre. Jag vet att jag för drygt 10 år sedan turades om med ett par gamla kompisar för att få bra biljetter till en konsert. Kassan öppnade 9.00 och vi stod tvåa i kön. Vi hade ett tjugotal bakom oss. Vi kom kvällen innan vid tiotiden. Vi hade riktigt kul under hela natten, man tjötar med de andra som köar. Man dricker lite pilsner, kaffe och lyssnar på musik från bergsprängare. Klockan närmar sig 9.00 och när klockan är slagen och luckan öppnar, så kliver de som stod framför oss fram och skall köpa biljetter…de var slut…

Va! Hur i hela helvete kunde biljetterna vara slut innan kassan öppnade? Det visade sig att allt såldes via Internet och telefon. Behöver jag nämna att vi som köat hela natten blev rätt arga? Nu blev det så hotfullt att polis dök upp. Saker kastades på både dem och biljettkassan. Men som av en underlig anledning, så fanns det helt plötsligt ett par hundra biljetter tillgängliga till försäljning genom kassorna. Kunde det ha berott på våra protester? Så jag blir inte lite förbannad när jag läser att en hel arena för mer än 30-40000 åskådare säljer slut på mindre än 1 minut.

Men, tillbaks till idag. Den 30 Mars så skall jag och äldste tösen gunga och skrika loss till DKM på Trädgårn i GBG. Hennes första ‘riktiga’ konsert blir det. Det blir dessutom en födelsedagspresent för både henne och mig. Hon fyller ju 14 bara en dryg vecka innan. Kul skall det bli i alla fall.

— Uppdatering — 16:38

Så där! Nu är biljetterna hämtade och sitter på kylskåpet i väntan på den 30 Mars…tösen är jätteglad och just nu så dånar det en massa Dropkick Murphys från hennes stereo…ja, ja…det kunde varit värre, det kunde varit The Ark…

Dagens låt är The Warriors code med Dropkick Murphys.

Tänk så lite som egentligen behövs…

Posted in tomgång on February 25th, 2008 by mumrik

Tänk om det var samma köer för att vara med om nåt sånt här, som att vara med på uttagningarna till idol. Fast då skulle väl idol eller nån annan dokusåpa fungera. För att inte tala om schlaggfestivalen…den hade inte varit så ’stor’, eller så viktig, som en del tycks tro att den är.

globalportalen.org

lakareutangranser.org 

Så bara för att verkligen visa hur komplex jag är…dagens låt är Kyles mom’s a bitch med Cartman från South Park.

Skallebank kan man få på många olika sätt…

Posted in tomgång on February 22nd, 2008 by mumrik

Om man tittar på min kropp, så ser man åtskilliga ärr. En del mindre som bleknat efter många år. En del större som visserligen bleknat, men som fortfarande syns ganska tydligt. Sen har man de där lite kraftigare och djupa ärren som för alltid kommer att vara kvar och synliga.

När jag var ca. 5 år så såg jag någon friidrottstävling på TV. Jag vet inte vad det var för nåt. Men jag fastnade för höjdhopparna och lade upp en mjuk tygleksak som landningsmatta. Den var i form av ett lok och när jag hoppade, landade jag på den höga änden. Studsade med huvudet före in i hörnet på vår bokhylla, som inte var speciellt barnvänlig, och där spräckte jag skallen rejält. Ett stort ymnigt jack mitt på skallen som det rann en massa blod ur. Läkarna tyckte att jag hade haft en osannolik tur. Men trots det så behöll de mig i en dryg vecka innan jag fick åka hem.

När jag var ca. 11 år så klättrade vi omkring i bergen. Det var inga höga berg, men vi var små och då verkar de högre. Ett par av oss var lite mer nyfikna än andra. Att vi sen inte hade några spärrar för vad som kunde vara farligt, var väl en sämre kombination. Jag och en till klättrade uppför en brant klippvägg. Naturligtvis tävlade vi. När jag vunnit och stod där uppe så fick den andre killen problem och höll på att trilla. Han kom varken upp eller ner. Jag som var väldigt mån om mina medmänniskor redan då. Gav mig nerför klippväggen för att hjälpa honom. Jag kommer ner och får hjälpa honom uppför, eftersom vi inte hade rep och då var det lättare att ‘putta’ honom uppåt. När han var i säkerhet och jag skulle ta de sista kliven upp, så lossar en sten och jag faller nerför halvvägs innan jag får tag på en buske. Den rev upp mina händer, men bromsade fallet rejält, eftersom jag vände mig och drog med huvudet in i bergsidan. Jag slogs medvetslös och vet bara vad de andra såg och sedan har berättat. De sista fyra meterna föll jag och landade på huvudet. Jag vaknade först två dagar efteråt på sjukhuset. Jag hade ett band kring skallen som höll ihop den och såg ut som en okänd släkting till mumien.

Ytterligare några år senare, när jag var 16 år och sommarjobbade, så bar jag ett par gipsskivor. Vinden tog tag i dem och jag vägrade släppa. Halkade på en betongklump och trillade bakåt och slog i bakhuvudet. Tuppade av och vet bara att när jag vaknade så var ambulansen på väg och det stod ett tiotal gubbar omkring mig och undrade om jag levde. För det var mycket blod. Det som var värst den gången, var inte det pyttelilla jack man fick i bakhuvudet. Utan detta skedde på tisdagen innan midsommar och jag blev kvar på sjukhuset över midsommarhelgen.

Så när jag kört med rakad skalle, har jag två stycken klart märkbara ärr och ett lite mindre synligt, men om man tittar, så kan man inte missa det. Armarna och benen är fulla med mindre ärr. Även en del på kroppen. Kan för ordningens skull nämna att det inte är speciellt lämpligt att köra in i ett växthus med en lådbil utan bromsar. Då var alla övertygade om att jag skulle dö eftersom det var så mycket blod. Men det var som det nästan alltid är när det är blod inblandat. Det ser betydligt värre ut än vad det faktiskt är. Det var bara sammanlagt ett drygt trettiotal stygn. Resten av såren var bara att göra rent och plåstra om.

Det blev mycket det här. Får ta och berätta i omgångar. Det fick bli skallskadorna som startade det hela. Men eftersom jag inte spräckt skallen sen dess, så får man väl konstatera att jag trots allt har lärt mig?

Det är inte farligt att slå sig…

Posted in tomgång on February 22nd, 2008 by mumrik

Läste ett inlägg på petit rouges blog angående barn och incidenter. Hon oroade sig för att hennes minsta fick nån klocka eller om det var en radio i ansiktet eftersom han inte kunde hålla fingrarna i styr. Hur han trillade ur soffan eftersom han lekte lite ‘vilt’. Kom genast på att tösernas mamma var och är nåt åt det hållet, fast aningens mer hysterisk misstänker jag.

Glömmer aldrig hennes vrål när hon såg äldste tösen klättra på staketet hemma. Det var inte så högt på insidan. Bara 70-80 cm högt. Mot utsidan var det lite mer. Huset låg på en förhöjning från gatuplanet och utsidan av staketet var genast dryga 2 meter ovanför den asfalterade trottoaren. Hennes skrik gick att jämföra med en startande jumbojet, eller möjligen en sån där trevlig gastuta som var så populär att ha i skolbänken på tråkiga lektioner.

Detta avgrundsvrål fick den lilla skräckslagna tösen att trilla ner från staketet, på insidan kanske skall tilläggas. Men redan där så lärde hon sig att med pappa kan man göra roliga saker. Med mamma får man sitta still, helst inlindad i bubbelplast med dubbla hjälmar för att minimera skaderisken. Några år senare gjorde yngste tösen exakt samma upptäckt.

Dagens låt är Roma 2005 med Bombshell rocks.

ett gott skratt förlänger käften…

Posted in barnbidrag on February 17th, 2008 by mumrik

Orkar inte skriva nåt idag och fick detta i mail från namintan…tänkte det kunde roa er lite.

Om spermier från pappan inte träffar mammans ägg blir det bara en vanlig omelett av det.
/Mikael 6 år

För att få barn måste fröna tävla. Om de spurtar riktigt mycket är det risk att man får trillingar.
/Johan 7 år

För att det ska bli barn måste pappan spruta massvis av baciller in mammans ägg. Ägget är stort som ett gåsägg. Sedan slåss tjejbacillerna med killbacillerna. Och om tjejerna vinner så blir det en flickbaby.
/Julie 6 år

Om man inte kan få barn kan läkaren göra ett i provrör. Men de flesta barn är gjorda med vanliga rör.
/Fred 7 år

När babyn är inne i magen på sin mamma kallas den foster.  Mamman kallas fostermor. Det första som bildas på fostret är öronen.
/Ida 6 år

Den stora kärleken blir större med åren. Den lilla går det inte lika bra för. Den minskar väldigt fort och slutar med skilsmässa med buller och bång
/Gun 7 år

Även om gamla tanter kan ha en väldigt stor anläggning är det helt slut på mjölkproduktionen.
/Håkan 7 år

Äldre kan inte få barn. Deras äggstockar har tagit slut och dessutom har mannen problem med protesen.
/Petter 9 år

Förr i tiden fick papporna inte lov att föda barn. De tyckte att det var omusikaliskt. Men idag är det vanligt att mamman och pappan föder barnet tillsammans.
/Kathrine 6år

Man måste inte gifta sig i kyrkan. Man kan gifta sig på socialkontoret.
Eller man kan flytta ihop utan att tala om det för någon. Det viktigaste är att man vet det själv.
/Nina 6år

Om man inte vill vara gift längre, för att mannen kanske var dummare än man trodde, så kan man skiljas som vänner.
/Marie 7år

När man gifter sig får man inte skratta. Och så får man inte säga nej.
/Cathrine 5år

Det är inte säkert att man vill gifta sig med vem som helst. Det är inte säkert att man vill klä av sig heller.
/Linn 7 år

När man gifter sig ger man varandra ett tysthetslöfte. Om man inte håller det, måste man skilja sig och då måste man dela på lamporna och knivarna och för det mesta kan man inte komma överens om vem  som ska ha barnen. De som inte kommer överens om det måste gå till  en börsmäklare. Han bestämmer att den ena ska ha barnen och då får  den andra ett extra matbord istället.
/Regina 7år

Graverade mammor går med babyn i magen i ca 204 månader.
/Hedda 6  år

Det är inte så bra för gravida kvinnor att ha ägglikör i urinen.
/Tove 9 år

Håret blir grått för att hjärncellerna skrumpnar ihop.
/Erland 6  år

Gamla tanter tycker om att se nakna män, de vill bara inte erkänna det när han frågar.
/Tone 7 år

Kvinnor består av äggstockar och så tänker de mer.
/Siri 6 år

Männen har flera framdelar på kroppen.
/Julie 6 år

Mannen slutar aldrig att göra celler, men han kommer i en sorts ålder han också. Den kallas panikåldern.
/Stina 9 år

Kejsarsnitt betyder att man skär ut babyn genom nödutgången.
/Martina 6 år

Min pappa säger att min mamma är medvetslös när hon handlar kläder.
/Marion   6 år

Min mamma är i alla fall väldigt söt, för hon har så väldigt långa tuttar.
/Mia 4 år

Man kan inte rå för hur man ser ut. Det får Gud ta på sig skulden för.
/Hassan 6 år

En gynekolog är… en som inte vet så mycket om halsen på folk.
/Erland 6 år

Mormödrar och farmödrar har väldigt stora behåar. De är så stora att jag får in hela rumpan och två knän i den ena gropen. I den andra får min bror   plats.
/Katja 7 år

På mormorar är tuttarna liksom dubbelt synliga. Det är för att de har mjölkat så många familjemedlemmar.
/Heidi 6 år

Farmor tycker inte om att sola toppless. Det är för att hennes toppar har blivit lite lösaktiga.
/Stina 6 år

Hur långt är ett rep?

Posted in tomgång on February 16th, 2008 by mumrik

Idag så har barnen bestämt att det skall bakas kanelbullar. Och vem är jag att neka dem detta? Ok, jag kommer inte att kunna äta dem själv, men det spelar mindre roll i sammanhanget. Huvudsaken är väl att de har nåt gott att mumsa på. Kanelbullar med mandelmassa…måste testa fram en glutenfri variant på detta.

Skall ut med vovven nu igen. Han har lite taskig mage idag. Går omkring och pruttar en massa i tid och otid. Sen luktar han lite förvånat på sin bakdel och verkar inte riktigt förstå vad som händer. Men jag tar en längre promenad och så får vi se om det rättar till sig. Det brukar det åtminstone.

Idag var det tydligen sån där hemsk schlagerfestival. Så idag har vi bunkrat upp med massa filmer. Det blir ett grymt tema idag…Asterix & Obelix…har flera såna filemr i bokhyllan. Både tecknade och de med ‘riktiga’ filmerna Med Christian Clavier och Gérard Depardieu. Lär väl hinna med några stycken i kväll. Det tillsammans med lite italiensk plockmat. Kan inte bli helt misslyckat åtminstone.

Dagens låt är Stupid bastards med Mr. Irish Bastard.

Singel och så lär det förbli…

Posted in tomgång on February 12th, 2008 by mumrik

Läste en krönika, eller om det var en blogg, på GT om singellivet. Naturligtvis så har även Expressen hakat på och skaffat sig en dejtingsida. Halkade in och kollade lite. Nu var man tydligen tvungen att skapa ett eget kont, gratis naturligtvis, för att kunna kolla in profilerna i detalj. Bekväm som jag är, det och att jag har sett några dejtingsidor och det skiljer inget mellan dem, så jag orkade inte med att skaffa mig ett eget konto. Men man kunde läsa ett brottstycke från presentationerna ändå.

Tydligen så har nåt hänt med presentationer. För döm om min förvåning över alla tuffa, hårda och bitchiga tjejer. Först och främst. Om jag som kille söker en tjej, så låter jag alla som själva kallar sig nåt i stil med ‘bitch’ få fortsätta att kalla sig det utan att jag bryr mig om dem. Jag misstänker att det stora flertalet av det manliga släktet resonerar på ett liknande sätt. Även de som har nåt med foxy med i namnet går bort. Snälla nån. Om man ser sig själv som ‘foxy’, exakt i vilken värld lever man i då?

Sen har vi alla dessa quinnor och qvinnor. Ja, jag säger då det. Är det stavningskontrollen på ordbehandlaren som gått i strejk? Nej, men lägg av. Vem fan kallar sig på fullaste allvar för quinna? Det är inte gulligt. Det är inte charmigt. Det är inte ens roligt. Bara fånigt och patetiskt. Detta epitet förekommer oftast hos kvinnor strax över 40 av någon anledning.

En lite nyare variant såg jag idag. Var faktiskt på väg att regga en profil bara för att få läsa denna profil. “Glad tjej, XX år gammal som vill ha ut mer av livet än att sitta i soffan…” Jag skulle verkligen vilja läsa fortsättningen där. Men bara den lilla aptitretaren fick mig att fundera. Är det fler som sitter i soffan och väntar på den “rätta”? Någon som vill ha en soffpotatis? Här finns jag! Hur intresserad blir man om man läser en sån sak? Ok, andra soffpotatisar kanske tänder till?

Och sen så är vi tillbaks till det där enkla faktumet om att det är samma medlemmar på expressens dejtingsida som på aftonbladets, spraydate, passagen, mötesplatsen, match.com mm…mm… Så hur desperat verkar man vara om man är medlem på 3-10 olika dejtingsidor som man dessutom är hyfsat aktiv på? Och har man verkligen något liv bortom datorn och sin ensamma bostad om man nu skall vara aktiv på så många ställen?

Dagens låt är Nobodys hero med Stiff little fingers.

spring inte ivägen för mig…

Posted in tomgång on February 11th, 2008 by mumrik

Stötte ihop med en gammal klasskompis igår. Väldigt otippat då hon bodde i GBG och jag här ute i tassemarken. Men hon hade nåt ärende av nåt slag hit upp. Vad bryr jag mig inte om. Men så frågade hon om jag tänkt på att vara med och fira att det var 25 år sen vi slutade nian. Jag skrattade och frågade om hon inte kunde räkna. Det är ju bara…oj…25 år sen…jaha, hon hade alltså inte räknat fel. Njae…jag är inte mycket för sånt där nostalgiskt jamsande. Så jag fick väl bestämma mig när det eventuellt fanns nåt att ta ställning till. Misstänker att de flesta blivit gamla och gärna sitter i kostym och äter en middag i lugn och ro på restaurang. För att sedan ta ut svängarna till nåt dansband och bli alldeles vild till Kurt-Lisas Orkester eller vad de nu kan heta för nåt. Därmed inte sagt att det är nåt fel på det. Alla skall göra det som passar dem. Och det tänker jag också göra. Alltså, inget sånt jamsande. Åker hellre till Roskilde endast iförd en rosa ballerinadräkt.

Lite senare, strax innan jag hämtade barnen, insåg jag att den knappt befintliga kontakt jag har med gamla klass och skolkamrater. Och även under alla dessa år då jag inte ens sett de flesta av dem. Faktiskt inte har gjort mig det minsta ont. Så varför skall jag ens offra en kväll och umgås med folk som jag inte ens känner? Jag vet att man inte skall dra alla så över en kam. Jag skall inte heller ha förutfattade meningar om vad de skulle kunna erbjuda mig. Men jag känner rent instinktivt att jag inte är ett dugg intresserad av att träffa dem. Inte ens någon av dem.

Direkt tänker jag att det är ett jävla fånigt festande och firande kring skolavslutningar. Varför? Är de som tycker att detta är så fantastiskt roligt, förtvivlade över en ungdom som flytt? Är de trötta på sina ofta misslyckade liv? Alltså inte misslyckade i den meningen att deras liv har varit helt i onödan. Utan misslyckade i den meningen att de inte lyckats med sina ungdomsdrömmars mål. Nu kan ju målen ändras. Själv har jag bytt mål massor av gånger. Man får ju inte bli statisk i sina drömmar, för då är det risk att drömmen dör. Och dit ville vi inte…

Dagens låt är Barroom hero med Dropkick Murphys.

yuccapalmer my ass…

Posted in tomgång on February 10th, 2008 by mumrik

Fasen vad svårt det skall vara att go och lägga sig på lördag kvällarna. Tydligen så har TV6 bestämt sig för att lördag kväll långt in på söndag morgon är perfekt för att visa Hong Kong action. Och är det nåt jag är svag för så är det Hong Kong action och dåliga skräckfilmer. Så nu sitter jag här och tittar på The Killer, med Yun-Fat Chow i en av huvudrollerna och John Woo i regissörsstolen. En lysande film helt enket. Och det gick två Jackie Chan rullar på raken innan. Så nu lär jag sitta fast här till 03:40 när den slutar…

Nattens låt är Head like a hole med Nine Inch Nails.