punkmumrik.net

Det har blivit en hel del ljusare den senaste månaden. Så idag tog jag mig en sväng ner till vattnet med byrackan. Det var kanske oövertänkt och dumdristigt, men det är ju jag överlag ändå. Visst fanns det en hel del såphala algansamlingar på klipporna. Men det var ju bara att försöka undvika att gå närmast vattnet. Nu har jag väldigt bra skor, med ståldubb, som greppar fantastiskt bra även på blöta klippor. Så jag var inte direkt orolig.

Jag går omkring där nere och får hela tiden dra tillbaka hunden från att hoppa i vattnet. I vanliga fall så avskyr han allt vad vatten heter. Bada vet han vad det innebär och försöker gömma sig när han ser att jag förbereder ett sånt för honom. Ösregn bekommer honom inte. Dammar och andra mindre vattendrag är inte heller intressanta. Men så ser han det öppna havet. En stor pöl utan slut. DÅ skall han i till vilket pris som helst. Han slutar dessutom att lyssna efter ett tag. Eller om det är vatten i örat? Så två gånger har han fått hämtas med båt, fortfarande simmandes rakt utåt.

Jag skulle nog inte ha varit så förvånad över detta beteende om han var en vattenhund. Ni vet alla dessa labradorer, golden, new foundland, springer spaniels mm. Men han är en grythund. Han är framavlad och tränad till grytjakt på grävling och räv. Fast å andra sidan, han börjar bli gammal. 11 år är den lille nu. Han kanske känner att havet kallar honom? Vad var det Odysseus råkade ut för? Sirener? Eller, vad var det Odysseus inte råkade ut för under sina irrfärder? Fast det är en annan historia.

Vi höll på att kliva rakt på ett svanpar med två nästan fullvuxna ungar. Jag trodde inte de tog hand om dem så länge. Fast det kanske är vädret som ställer till det? Det började låta en del ifrån dem. Vilket väckte resten av ‘kolonin’ Helt plötsligt ser jag att vi klivit rakt in i filmen fåglarna. Nu räknade jag dem inte, men skulle så här i efterhand uppskatta antalet till ca 50-60 svanar. Hade de blivit aggressiva och attackerat mig hade jag antagligen uppskattat dem till det femdubbla. En ensam svan som stöter ur sig sitt läte. Låter både sorglig och snudd på vackert. Men ett helt gäng med kacklande svanar är långt ifrån lika vackert att lyssna på. Detta tyckte även min lille byracka också. Som för att försöka tysta dem skällde allt vad han förmådde. Det räckte inte på långa vägar. Var tvungen att gå därifrån. Ett sånt oljud. Hörde dem hela vägen hem och ljudet försvann först när jag stängde dörren bakom mig.

Dagens låt är Girl nation med D:A:D.

Satt en stund i natt och tittade lite löst på screen actors guild award galan som sändes på nån kanal i natt. Jag tycker det är lite väl lätt att förutse vinnarna i de olika kategorierna. Naturligtvis drog slutsäsongen av Sopranos in en del priser. Var lite orolig att de även skulle kamma hem pris för bästa komediserie samt bästa manliga och kvinnliga komiker…enbart pga att det var slutet. Men icke, de priserna gick till 30 rock, som väl är en ok serie. Men som jag inte tyckte var nåt att följa. Man blir lite slö av att sitta uppe så sent…eller tidigt eftersom jag gick och la mig vid 3 i natt bara för det. Ok, upp klockan 6.30 ändå. Man är väl en riktig man…

Nu, bara för att ni aldrig kommer att hitta denna eminenta musikaliskaläckerbit själva…så har jag letat upp den på youtube för er förnöjelse…vilket då får bli dagens låt…

så avslutar vi denna första runda med en tredje låt…Street dogs med Savin Hill.

Och fortsätter med en annan röjarlåt fast den här gången med Pennywise och Fuck authority…

Så bara för att vara lite löjlig…så gör jag väl som christopher tycker att jag borde göra…och drar iväg med en liten partyröjare direkt… The Gauntlet med Dropkick Murphys…

Nu är jag alldeles öm i händerna efter omild behandling mot sandsäck. Visst är det självförvållat, men gör inte mindre ont för det. Efter 30 minuter i bastun så kände jag mig som ett russin. Nu vet jag förstås inte exakt hur ett russin känner sig, men jag har en viss föreställningsförmåga.

Efter att ha gjort mig i ordning och stannat till i affären inser jag lite irriterat att jag nog inte alls skall förstöra all träning genom att äta en massa godis. Nej, det får bli nåt annat i stället. De hade nån drive med tacogrejer och billig köttfärs. Nu vet man ju hur det är med ICA och köttfärs, men jag som är obstinat och gärna gör saker bara på rent jävelskap köper en stor förpackning plus lite kryddor och en burk med salsa. En massa grönsaker och en liten klick creme fraiche får bli mitt godis ikväll. Så jävla nyttig blev man hux flux idag. Nästan så jag avskyr mig själv just nu.

Skall sätta en glutenfri deg i bakmaskinen och ut med hunden först bara. Nu på kvällen är han betydligt piggare. Speciellt nu efter att ha fått äta lite rå köttfärs. Vet inte om det sätter fart på hans mage eller nåt annat. Men nog blir han mer av ett rovdjur efter att fått äta rått kött. Han står och småmorrar medans han äter och när han känner nåt bakom sig ökar morrandet i styrka för att bli ett utfall med blottade tänder. Jag kan förstå detta när han känner någon närma sig honom. Men när han anser att svansen, som av ren och skär lycka viftar för fullt, är en potentiell mattjuv. Ja, då börjar jag fundera på om han egentligen är riktigt frisk?

Men det ser lite fånigt ut när han morrar åt och hugger efter sin egen svans…

Många säger att katter är så slöa att de sover 25 timmar per dygn. Jag säger inte att de har fel. Men jag har en hund som är värre ändå. I morse så slog han nog rekord. Jag gick upp vid sex och tog en snabb espresso innan jag började klä på mig. Det regnade ordentligt ute och blåste rejält på det. Så där stod jag klar för att gå ut. Rasslade i kopplet, men ingen hund kom. Jag ropade, fortfarande ingen hund. Jag stövlar in för att se om han ens hört mig, eller brytt sig, kanske är mer korrekt. När jag tänder lampan så lyfter han på ena ögonlocket. Stänger det snabbt och försöker se ut som om han sover djupt.

Jaha, det är så vi skall ha det idag. Jag går fram och sätter kopplet runt halsen. Inte en reaktion. Så jag börjar dra i kopplet med honom liggande på sin madrass. Det enda som händer är att jag drar honom på madrassen. Han vägrar att resa sig upp helt enkelt. Efter en stunds övertalning så får jag i alla fall upp honom på benen. Han går överdrivet långsamt med mig till hallen, där han sjunker ihop på ett par av flickornas skor och låtsas sova. Jag ryter till och han reser motvilligt på sig och följer med mig ut i ovädret. Då jag vänder mig för att stänga och låsa dörren så hinner han rulla ihop sig på plattorna och ’somna’ igen. Ok, när han lägger sig ner i ösregnet och låtsas sova. Då förstår jag att han faktiskt inte spelar trött. Får mer eller mindre släppa honom upp de 3-400 metrarna upp till skogen. Väl där verkar han att acceptera sitt öde och gå med på att behöva göra sina behov.

Det regnar ju som sagt. Och blåser. Jag visste att jag gjorde rätt när jag gav fan i att tvätta fönstrena efter stormen förra veckan. Dels pga stormen igår, men framförallt för att idag efter det myckna regnandet. Så är fönstrena skinande rena.

Dagens låt är I dont like you med Stiff little fingers.

Blev ‘utmanad’ av livelev, som i sin tur fått den av feministisk vänstertjej och tydligen skall det hela vara nåt från blogge bloggelito.

Sju sanningar om mig.

1. Det är lätt att tycka om mig. Men jag är otroligt svår att komma riktigt nära.

2. Jag är otroligt envis. Detta kan vara riktigt bra när man utför fysiska aktiviteter. Jag har genomfört en hel del prestationer enbart genom att vara envis. Men eftersom jag aldrig har fel, så ger jag mig aldrig i en diskussion. Varför skall jag ge mig när jag vet att jag har rätt?

3. Jag avskyr egentligen såna här listor. Men dumsnäll som jag är så skriver jag nåt och skickar vidare.

4. Jag har felaktigt blivit tagen av polisen för rån. Jag stämde in på signalementet. Och inte ens ett förlåt fick man höra sen när misstaget upptäcktes.

5. Jag har blivit misshandlad av spansk polis. Tre stora poliser å så jag i en spansk poliscell. Så jag vet hur det känns att bli slagen med batong under fotsulorna. Säg aldrig saker till poliser i utlandet om du inte verkligen vet vad det betyder.

6. Jag har blivit knivhuggen. En full finne som ville ha en ciggaret av mig. Eftersom jag inte rökte, utan snusade, så erbjöd jag honom en snus i stället. Då högg han kniven i axeln på mig. Som tur var det ett par poliser som såg alltihop en bit ifrån. Annars hade jag nog åkt dit för mord eller dråp. För de stoppade mig innan jag började sparka den då redan medvetslösa finnen.

7. Jag avskyr att planera. Klarar inte av att ha hela livet inrutat i en kalender. Visst måste man ge sig för viss planering. Man skall till läkare och liknande. Men annars så försöker jag ta dagen som den kommer och livet som det faller sig för stunden.

Så jag skickar vidare till christopher, malliz, micke och petit rouge

Dagens låt är Astro zombies med Misfits.

Idag slutade yngste tösen tidigare och skulle fått vänta 1½ timme på bussen. Så jag hämtade henne med bilen och passade på att handla samtidigt. Jag har visserligen ingen ny bil. Så trots att den är åtta år gammal, har den en del moderniteter som fjärrstyrt centrallås.

Jag har alltså ägt bilen sen den var ny och aldrig använt nyckeln i någon av dörrarna. Efter att ha handlat så står jag där med två kassar och det regnar lätt. Trycker på knappen och inget händer. Trycker igen, inte ett liv. Trycker några gånger till utan att få ens en reaktion från bilen som belöning. jaha, då var väl batteriet i nyckeln slut. Att det hållt i åtta år är riktigt imponerande. Nu är det ju inte hela världen. Det är ju bara att stoppa i nyckeln och vrida om.

Nu vet ju alla hur lås och nycklar fungerar. Man måste trycka in hela nyckeln för att få runt låskolven. Döm om min förvåning när jag inte ens fick in halva nyckeln i låset. Det var tvärstopp. Men hallå! Trycker in en annan mindre, längre och smalare nyckel för att se vad som eventuellt tar emot. Stelnat bilvax. Lägg av tänker jag snabbt medans jag går över för att försöka på passagerarsidan. Ok, det var en billig bil. Prisvärd men billig. Nu förstår jag åtminstone en detalj de har sparat in tillverkningskostnader på. Ingen låskolv på passagerarsidan. Här har jag haft en bil i åtta år, utan att ens lägga märke till avsaknaden av lås på passagerarsidan. Bagagen, det är ju ändå en halvkombi. Nyckeln kom nästan in där. Det saknades bara en dryg halvcentimeter. Och nu tilltar regnet.

Jag tar påsar och tös med mig under ett tak i närheten och funderar lite stressat vad jag skall göra. Min mobil ligger ju i bilen, så det är inte så lätt att fixa skjuts för att hämta den andra nyckeln till bilen. Vad gör man? Det är ju ett batteri. Jag går till urmakaren och ser om han har ett batteri som passar till min nyckel. Det har han. Sätter i det och tillbaks till bilen och trycker på knappen. Kladoonk så är bilen upplåst och vi kan packa in oss för att åka hem.

Ytterligare en detalj jag inte kommer att sakna när jag emigrerar till Söderhavet…

Dagens låt är Hurry up Harry med Sham 69.

Det snöade en massa igår. Dryga 2 dm fick vi här på bohuskusten och det är vi inte bortskämda med. Alltså fick vi passa på och ha lite kul. Det hela började redan tidigt på morgonen, när jag berättade för yngste tösen att det kommit massor av snö och det fortfarande snöade. Hon tvärvaknade och skulle genast med ut och gå med hunden. Allt för denna snö. Tack vare den djupa snön och tack vare en stormförtjust hund. Så tog den vanligtvis 35 minuter långa morgonpromenaden en timme. Man var allt lite tröttare än normalt också. Det är ju trots allt lite jobbigare att gå i snö.

Lite frukost och laddning med ett avsnitt av doctor who sen var vi redo att ge oss ut. Barnen fick på sig termobyxor och själv fick jag nöja mig med jeans. Fram med pulkorna och sen rakt ut i skogen, där jag hittat ett lämpligt objekt. Aldrig prövat eftersom snön aldrig kommit, men nu var det dags. Här alldeles intill havet så finns inte mycket backar som lämpar sig för pulkaåkning. Det blir mest slänter som passar för dagisbarn. Men jag hittade en backe. Full av sten och kantad av berg och snåriga buskar. Nu låg det en massa snö så de första 10-20 åken var lite långsamma. Men allteftersom snön packades till så gick det fortare och vi kom längre för varje åk som till slut hade en ändpunkt i ett stort taggigt snår.

Vi flög nerför backen och hoppade hejdlöst på diverse gupp och stenar som stack upp, men oj så kul vi hade det. Vi hann även ha en rejäl snöbollsfight. jag mot barnen…de vann…

När vi var helt slutkörda så började vi så smått att bege oss hemåt men stannade till vid en korsning på slingan och byggde både snögubbe och snölykta. En snölykta jag fick lova att ta med ljus och tända i på kvällen när jag var ute med hunden. Detta skulle jag naturligtvis fota och skicka till dem och detta blev resultatet…ni får ursäkta kvaliteten. Mobilkamera och mörker är ingen bra kombination.

Tittar ni noga på snögubben så ser ni att mina barn har en modern och krass syn på verkligheten. Naturligtvis hittade de en ölflaska när de byggde snögubben och naturligtvis skulle den vara med…han kunde ju bli törstig där han stod…

Dagens låt är This is all i need med Agent Orange.