Nyårshälsning till alla som inte har fått nån…å till er andra…gör er inte till…ni vet vilka ni är…
Det var alltså garbo som visade mig till den här hälsningen…konstigt nog så tänkte hon på mig när hon såg den…förstår inte riktigt orsaken till det…
Dagens låt är 60% med NoFX.
Det senaste man hör angående en ersättningsväg över det raserade området är inte förvånande alls. Vi skall nog vara glada om vi har en ersättningsväg till sommaren. Vilket betyder att man firar semester på hemmaplan, eftersom man inte kommer att kunna åka härifrån.
Låt mig vara lite storstadsfientlig ett tag, för att inte tala om ett klart uttalat politikerförakt. Om det här hade skett i ett område kring en större stad. Då skulle det minsann ha satts in rejäla insatser för att få igång en fungerande infrastruktur igen. Det hade politikerna sett till. Allt för att smörja valkretsen. Men när det bor så pass få väljare som det gör i området, då blir det genast mindre viktigt att fixa nåt. Nej, vi här utanför storstadsregionerna får nöja oss med smulor. Vilket även det kommer att bevisas inom de närmsta dagarna.
Tror ni att vägverket kommer att få några extrapengar tilldelade för återuppbyggnad? Nej, de kommer med största sannolikhet få ta dem pengarna från den existerande budgeten och därmed bli tvungna att skrota andra upprustningar av redan otroligt dåliga vägar.
Jag har hört badgäster prata, med lite lycka i rösten, om våra smala och underbara natursköna vägar här ute. Att de vägarna inte är fullt lika sköna när du kör dem varje dag och de är så gropiga och spåriga att den satta hastighetsbegränsningen på 70 är enkel att hålla. Man kan på stora delar av vägarna knappt köra i 60. När det sen efter idogt regnande fryser på, så får vi blankis och livet blir genast lite glatt. Det enda positiva då är att det inte finns några badgäster kvar. För dem så ser det alltid ut som på sommaren här ute. De är ju aldrig här under resterande del av året och har ingen aning om hur det ser ut under vintern.
Nej, vi får väl göra som de flesta storstadsbor och sommarstugeägare vill göra med kusten. Gör sommarreservat av alltihopa och avhys alla bofasta till nya miljonprojekt i förorterna. Sen kan de alltid anställa några statister och skådisar att spela ortsbefolkning när de behagar att komma hit.
Har lyssnat på den där strömstadspolitikern som tydligen var nån infrastrukturminister. Det enda som måste hamras ut när det gäller raset. Är att detta är ett hårt slag för företagarna i de drabbade områdena. Liksom i förbigående nämns pendlare. Men inte med ett andetag nämns sjuk eller akuttransporter.
Så, nu har jag varit arg en stund…nu känns det genast bättre. 
Dagens låt är Sad sad christmas med D.A.D.
Först blev jag fundersam. Hur tar jag mig till jobbet nu då? Kom sen på att det finns betydligt mer allvarsamma problem. Hur tar jag mig till GBG på fredag och julafton? Man blir lite tveksam till att kuska runt och köa i timtals under julhelgen…men vad skall man göra när en väg bara försvinner så där?
Nu fanns det ett alternativ. Inget bra alternativ, men det fanns. Sträckan blir åtskilligt längre och den innefattar en tur med en vägverksfärja vilket i sin tur sinkar en hel del och med abnorma köer som resultat. Skulle man inte kunna skjuta på det här med julen? Jag menar, åtminstone tills vägen är reparerad igen…fast det lär väl ta ett antal månader misstänker jag då jag ser på bilder från platsen i GP. Det har bara kollapsat helt enkelt.
Men, det tog tre timmar till jobbet i morse. Och då åkte jag egen bil ändå. I morron så skall vi vara bättre förberedda och ha med oss nåt att dricka och tugga på i bilen. För det lär nog behövas. Tror att de värsta köerna kommer att vara i morgon…
Dagens låt, med tanke på julen som snart är här, är Zehn Kleine Jaegermeister med Die Toten Hosen.
Jag har så smått börjat fundera över vad jag skall köpa för julklappar och när. Det är nog ungefär lika enkelt att svara på när som vad. Tror jag får en stund över på fredag innan jag och barnen åker ner till Liseberg för en stunds mys. fast med min vanliga tur, så spöregnar det och blåser halv orkan… Nu har jag lyckats lura med maddam och hennes lille mini och mina egna töser åker ju naturligtvis med de också. De skulle aldrig förlåta mig om jag åkte dit utan dem…vilket jag inte ens ser nån anledning att göra då det väl mer är riktat till barnen och eventuella romantiker. Då jag inte skall vara romatisk denna gång, så måste ju barnen få följa med.
Men åter till julklappsinköpen. Jag har en gammal tradition att hedra och skydda. Den att köpa klapparna så sent som möjligt är. Jag slog faktiskt rekordet för länge sen, då jag köpte julklapp till barnens mamma två timmar efter att affären stängt. Detta kunde göras efter att jag ringt hem till affärsinnehavaren på julaftonen strax innan kalle och hans vänner brakade loss i rutan. Hon förbarmade sig över mig och jag hystade mig iväg till affären för att straffa mig själv genom att köpa en alldeles för dyr diamantring…så nåt lärde jag mig av den händelsen. Inte vara ute riktigt så sent…
Men att köpa klapparna den 23:e passar mig utmärkt. Mycket folk ute. Massor av potentiella hatobjekt. Oändliga chanser att få skälla ut folk som verkar tro att julen är en helg som skall flöda av pengar och saker. Inte en helg där man borde visa omtanke och kärlek till, inte bara de närmaste, utan alla.
Dagens låt är No! med Sator.
Det är nåt som jag egentligen inte ens har funderat över tidigare. Men de två senaste veckorna så har det inträffat små olyckor och då har man funderat över varför. Alltså, unga, välklädda och moderna ungdomar använder inte väska idag. Nej, en fullknôkad plastpåse från nåt ‘häftigt’ eller på annat sätt ‘kitschigt’ ställe skall det vara.
Kul ser det ut när nån skojare blandar sig med innegänget med sin LIDL eller ICA kasse. Man ser t.o.m en del av de hippa ungarna snegla surt på den som har ‘fel’ påse. Och det behöver inte vara så att en ICA kasse är fel…den kan vara hur hipp som helst…allt beroende på vad som står på den.
Men så hände det idag på bussen, det som även hände förra veckan. Påsen går sönder av allt skit som ligger i den. Och då menar jag sönder. Inte nåt simpelt att handtaget gick av. Nej, botten gick ur och allt som fanns där rullade omkring på bussgolvet. Hennes vita byxor var inte fullt så vita längre när hon letat upp det mesta, eller kanske t.o.m allt, vad vet en enkel ryggsäcksbärande punkare?
Vad jag undrar är nog, vad är det för fel på en rejäl väska?
Dagens låt är Don’t trust the humanoids med Lillingtons.
Sitter på bussen och halvsover, när det kliver på en äldre herre. Han kan väl ha varit 65-75 år ungefär en rätt så typisk bild av den svenska gubben. Keps, vindjacka och knähöga gummistövlar och en liten bandyportfölj. Har nästan trott att just de väskorna var utrotningshotade och det är de nog, för det var länge sen jag såg en sån. Han gör stor affär för hela bussen att han minsanna skulle åka till tokholm idag.
När han är klar med biljetteländet, så hittar han nån han tydligen känner och sätter sig precis bakom mig för att snacka med honom. Han var inte direkt nån buskablyg människa, utan han gjorde sig minsann hörd. Tror även att de som vi passerade med bussen måste ha hört honom.
Nu utspelar sig det där typiska kallpratssamtalet.
- De va goe pöjkar som spelte på festi.
- jajaja…
- De kunne verkligen spele dragspel (kan inte stava det som han sa, men det skulle nog blivit typ drauspill för att ens likna den lokala dialekten)
- jadu…
- En utav di är ju geft med ho tvillingen som växte opp där i Klåva du vet?
- Jasså! E han det? Men va inte ho geft mä han söm hadi kioski på Väggå?
- Nä, det va ho den andri söstra…
- Jasså, de va to?
Här höll jag på att få ett tokbryt…tvillingar brukar komma i par…det är just det som tvilling betyder, att man är två lika…men jag höll tyst och bet mig hårt i tungan för att inte skratta rakt ut.
Alldeles en stund efteråt, så skulle den ena gubben hoppa av och han som skulle till tokholm blev kvar på bussen. Då frågar han mig högt och ljudligt vad det skulle bli i den flyttade trävaruaffärens gamla lokaler. Fråga inte mig, sa jag. Han försökte verkligen dra igång ett samtal med mig. Men jag tänkte snabbt efter vad jag skulle kunna ha för gemensamt med en 70 åring som gillar dragspelsmusik och pratar bohuslänska så jag ibland har svårt att förstå vad som sägs och som dessutom verkade tycka att det var nåt positivt att åka till tokholm. Antagligen lite mer än vad jag skulle önska att det var.
Det sista jag såg var att han väckte nån stackars gymnasieelev och började prata med honom. Jag såg förvirringen och en lätt panik lysa ur den stackarens ögon när jag själv bytte från buss till tåg. Man vill ju inte utsätta sig för risken att han skulle hitta mig igen…
Dagens låt är Can’t stand Rock’n'Roll med Anti Nowhere League.
…blir han ännu elakare…
Att jag aldrig tänkt på det tidigare när jag bakat med barnen. Har bakat en massa kakor och äckligheter under två dagar, som barnen skall sälja för handbollsklubben i morron. Nu låter det som om jag har bakat allt det bröd som skall säljas i morron. Men nej…så är det inte. Men varje barn skall baka till ett värde för 100:-. Jag hade kunnat gjort det enkelt och gjort en rulltårta som de kunde försöka få 100:- för. Men det skulle ju se lite illa ut. Nej, det fick bli att man bakade flera olika saker i stället.
Men åter till ämnet för dagen. Vi bakade mosskaka idag. Och då jag är lite svag för den smeten…så sa jag till barnen att man får ont i magen av att äta den smeten…ja…jag vet…JAG LJÖG! :-O
Men efter att jag skickat in barnen i soffan för att titta på scrubs och med ytterliggare en liten lögn sa att jag skulle städa upp i köket…ok…jag ljög faktiskt inte om allt…så smaskade jag i mig den smet som blev över.
Fast å andra sidan så besparade jag mina barn allt det där hemska sockret… )
Dagens låt är Wir leben noch med Rasta Knast.
Man tycker att man borde ha lärt sig vissa fundamentala saker under de snart 40 åren som man levt. Trots det så bommar man ibland på ren tanklöshet.
Om en tjej frågar en om hur gammal man tycker att de ser ut att vara skall man ljuga sig blå. Helt oavsett om man uppmanas att vara ärlig eller inte. Jag fick den frågan idag och frågade om jag skulle vara ärlig eller ljuga. Naturligtvis skulle jag vara ärlig. När jag gissade på 32 blev hon bestört och kunde inte förstå att jag gissat så fel. Helt otroligt att jag inte hade glasögon, för det behövde jag sannerligen. Hon var ju minsann inte en dag över 30.
När hon sen skulle kontra, så gissade hon på 38. Allt för att vara lika ‘elak’ tillbaka som jag tydligen varit mot henne. Det var ju bara den lilla petitessen att jag snart fyller 40. ) Då var ju inte det bra heller, eftersom jag som var så gammal inte borde se ut som om jag var yngre och tvärtom…
Kanske borde bjuda ut henne? )
Dagens låt är Jag mot allt med Asta Kask.
Om man inte prövar, får man aldrig veta. Detta motto präglade fredagskvällen när vi satt och drack pilsner. När vi kommit en bit på kvällen så kom nån av oss på, jag är rädd att det var jag, jag har ju en sodastream. Ni vet den där gamla originalmodellen med glasflaskor. Vad jag inte visste innan, var att man kan ha riktigt roligt med den. Nu tänker jag naturligtvis inte bara på det där bubbliga som blir när man använder den. Utan mer på vad man kolsyrar för nåt. Varför skall man begränsa sig till att bara kolsyra vatten som man sedan häller nån saft i för att få olika smaker?
Nej, då vi spånade lite, så blev idéerna djärvare och mer avancerade. Så efter att ha snackat och skrattat en hel del, fick vi gå till verket och ta fram sodastreamapparaten. Först till kvarn var vanlig limesaft. Det var helt ok att dricka, men alldeles för vanligt. Jag kan med handen på hjärtat säga att halvvarmt kaffe med kolsyra. Det är inte gott.
Rooibooste är inte heller nån höjdare att kolsyra. En annan produkt man nog skall undvika är kolsyrad mjölk. Men en sak var panelen enhälligt ense om, MER är inte för god att kolsyra. När vi nu avverkat dessa lite mer vanliga dryckesvaror. Tog vi oss i kragen och drog fram de tunga grejerna. Nyponsoppa. Det gick faktiskt ner, men den var lite skum med bubblorna. De var liksom lite tröga på ett egendomligt sätt. Samma fenomen med bubblorna fick vi med blåbärssoppa. Även den var drickbar, även om det var sämre än nyponsoppan.
Nu var det dags att dricka champagne, så fram med en flaska vitt vin. Där rök min Monte Grande som jag tänkt mig för ett helt annat tillfälle. Fast vad gör man inte för mänskligheten? Nu var detta ganska så bortkastat, då den i det närmsta blev odrickbar efter att vi fått i kolsyran. Som tur var, hade jag rödvin i en något billigare variant på låda. Nu vet jag inte om det berodde på priset, eller kvaliteten på vinet. Men den blev om möjligt ännu äckligare än det vita alternativet. Fast här skulle man kunna experimentera en hel del med olika viner och kanske få fram ett alternativ till nyårschampagnen. Men detta överlåter jag åt andra som vill dra sitt strå till stacken.
Det var inte så hemskt som man skulle kunna tro när man tänker på kolsyrad whisky. Vi var tvungna att ta ett hyfsat rejält glas för att verkligen bestämma oss för att vi inte kunde bestämma oss. Grappa var enligt större delen av expertpanelen vidrigt även innan kolsyran, så den kunde ju inte bli sämre. Trodde de. Jag som då var den enda som faktiskt tycker om grappa av panelmedlemmarna, tyckte inte heller om grappa med kolsyra.
Ungefär så här dags började vi faktiskt att bli lite mer än berusade. Och det var då “nån” kom på den inte så fullt lysande idéen att testa ärtsoppa som jag sett att jag hade i kylen. Att få ner ärtsoppa i den där lilla flaskan var tålamodsprövande och det blev en del torkande på diskbänken efteråt. Nu var det inte lätt att kolsyra ärtsoppan. Ärligt talat så vet jag inte ens om vi lyckades, då ingen av oss, trots den höga graden av berusning, inte kunde förmå oss till att smaka. Efter detta gav vi upp. Drack upp alla överblivna slattar, åtminstone de alkoholhaltiga, och drog ut på puben.
Dagens låt är Spriten räddade oss från sporten med Räserbajs.
Slutet på en helvetisk vecka närmar sig med myrkliv. Har haft det ganska så besvärligt på jobbet och har varken hunit, eller ens orkat läsa eller skriva på nån enda blog. Inte ens min egen. Men idag är det fredag och jag skall få den här dagen att gå…på nåt sätt.
Man upphör aldrig att förvånas över människor. Just när man trodde att man börjat förstå människan, så gör hon nåt som får en att inse att man inte förstått nåt alls. Det var som vanligt trångt på bussen och jag som satt mig på ett säte där det står fyra sitsar vända mot varann, sitter helt ensam och småler åt det faktum att ingen vågar sätta sig på de tre lediga sitsarna. Det enda jag gör är att ha ryggsäcken på ett säte bredvid mig och sen har jag benen utsträckta framför mig. Men trots att det är ledigt, så står de hellre upp och ser skitsura ut än att sätta sig ner. Och då så såg jag t.o.m rätt städad och snäll ut idag.
Dagens låt är 10000 punx med Troublemakers.