punkmumrik.net

I dag har jag träffat en kändis. Sug på den ni. Och det var inte vilken kändis som helst, utan en TV kändis dessutom. Som om inte det var nog, så var det dessutom en Robinsonvinnare som man träffade livs levande. Som bevärdigade oss vanliga dödliga med sin närvaro. Nej, jag skall vara snäll. Först och främst, så hade jag ingen aning om vem hon var, även om jag faktiskt kände igen ansiktet. Men då jag sällan tittar på TV och aldrig på nån krystad dokusåpa. Så kände jag inte till det där om vinnare av Robinson. Hade däremot sett henne på nåt kockprogram på TV insåg jag. För jäklar i min lilla låda vad god mat hon gjorde. Nu är jag inte direkt ovän med köket själv. Kan laga till en del rätt så goda maträtter, men här hade hon gjort ett par saker som jag inte tänkt mig på att blanda i och det var kanongott. Det var Alexandra Zazzi som besökte vårt lilla hål i världen.

Måste även erkänna att det inte gjorde ont att vila ögonen på henne. Den vanligtvis ganska välförsedda ICA butiken hade nu ytterligare en massa underbara italienska delikatesser. Om det berodde på hennes närvaro eller av annan orsak vet jag inte. Men pecorinoost har de bara haft där under kortare perioder på sommaren annars. Ja, just det. Hon var där och lagade mat, samt signerade sin kokbok. Hade jag varit en sån som kan laga mat efter recept, så hade jag nog kunnat tänka mig att köpa den. Speciellt om det här som hon bjöd på fanns i den. Vilket jag misstänker eftersom det vore orimligt att bjuda på nåt annat.

Jag och barnen kom tydligen dit i precis rätt ögonblick, för inte en kotte fanns i närheten, så både jag och barnen hade möjlighet att prata med henne om mat och då italiensk mat i synnerhet. Jag har länge älskat italiensk mat, medans barnen föll pladask för det italienska köket i somras när vi var där. Sen hjälper det kanske med att deras pappa ofta lagar italienskt inspirerad mat. Hur som helst. En riktigt trevlig tjej som jag gärna hade haft här hemma i köket. Skall man vara ärlig så hade jag nog gärna haft henne nån annanstans också…tvättstugan. Vad trodde ni?

Dagens låt är Gente di mare med Tozzi & Raf.

Så klen kan man bli av lite italiensk ögonfröjd och mat.

Ja, det är nog lite synd om mina barn. Inte nog med att de är lika mig i utseendet. De är så otroligt lika mig i sättet att man blir mörkrädd. I stora drag så är det väl inte så farligt kan tyckas. Men det finns vissa särdrag som de tydligen lagt sig till med, som inte alltid uppskattas av alla. Dessa alla är speciellt deras mamma och några lärare.

Det är inte så att de är uppstudsiga eller otrevliga på nåt sätt, men de har en egen åsikt och är beredda att strida för den. De har dessutom en obetvingad vilja att utsätta sig för faror. Vilket inte alltid är så uppskattat. Nu försöker jag så gott det går att förklara för mina små prinsessor att jag inte utsätter mig för fara utan att först kalkylera riskerna. Ja, jag beräknar inte bara riskerna, jag försöker i det längsta minimera dem också. Jag har visserligen varit nära att åka dit ett flertal gånger, men då har det varit saker som varit svåra att ta med i beräkningen.

Såna saker skall ju flickorna inte behöva göra…än. Jag tänker inte, som deras mamma, förbjuda dem en massa saker. För det försöktes på mig, vilket jag inte brydde mig om och det lär knappast töserna heller göra. Här har man klättrat i berg, både med och utan rep. Friklättring med dryga 50 meter fritt fall om man tappar taget, ger en speciell känsla i maggropen. Man har hoppat skärm, både från plan och bergvägg. Känt hur varje fiber i kroppen skrikit av lycka när man susar ner i 200 km/h och ser hur marken närmar sig snabbt. Lite grann besvikelse, men samtidigt lättnad när rycket från skärmen tar en tillbaka till verkligheten. Eller när man vrålar fram på en asfalterad slinga i vansinnesfart. När man inser att man bara har ett par cm gummi och en nylonpuck i backen som hindrar en från att vurpa eller köra av banan.

Om allt detta sökandet efter var gränserna går är genetiskt är jag inte så säker på. Men en sak vet jag. Min pappa var nästan exakt likadan och mina barn visar tydliga tendenser till att vilja testa gränser de också. Och då menar jag inte att de försöker testa mig och vilka gränser jag drar för dem och deras beteende. Nej, yngste tösen har en förkärlek till att klättra. Mestadels träd just nu, men jag har sett hur hon så smått börjat testa på mindre klippor. Ser ut som om jag skulle få börja klättra med henne, för att se om det är ett intresse som hon kommer att odla framöver. Äldste tösen är nog mer för fart. Hon älskar motorcyklar, men bilar går an de också, även om de inte är så där jätteintressanta. Fast till barnens mammas stora fasa, så är de bägge två väldigt nyfikna på att hoppa skärm. Där är det tråkigt. Hade inte mitt ena knä varit så trasigt som det är, så hade jag kunnat hoppa med dem själv. Men nu får de bli lite äldre, så får nån de litar på och känner, ta ett tandemhopp med dem om de verkligen vill.

Dagens låt är Unsafe at any speed med Agent Orange.

En sak har slagit mig det senaste. Det måste sägas redan nu. Jag har inte varit nån särskilt frekvent besökare av kontaktsajter ute på nätet. Men efter hand som man kollat in lite på olika ställen som man besökt det senaste. Samt att man hört från en del som man pratat med om detta. Den ordinära medlemmen på dessa ställen, är inte trogen. Nu menar jag inte att han eller hon skulle vara mer benägen att bedra sin eventuella partner med detta påstående. Nej, vad jag menar är att de är medlemmar i flertalet kontaktsajter. Antagligen för att ha så stor chans som det bara går att träffa den rätte. Eller som det för det mesta verkar vara. För att träffa alla dessa, nästan rätta, innan man till slut stannar och inser att man varit dum i hela huvudet som låtit alla dessa nästan perfekta tjejer eller killar gå en förbi. Bara för att man närt en smått absurd vision över att man skulle träffa den perfekta partnern och på 5 minuter inse att detta var perfekt och vi kommer nu att leva resten av våra liv tillsammans.

Det finns en hake där. Visserligen en liten, men ändå inte helt obetydlig hake. Den som du upplever som perfekt, upplever med stor sannolikhet inte dig som perfekt och fortsätter sin jakt på denna. Så var det med din jakt på mr eller miss Right. Nu är det väl oftast så med oss människor. Att vi är väldigt olika som individer. Det som från början inte syns, kanske finns där under ytan och bara skriker efter att få komma fram. Det kan vara så att du missat den stora kärleken för att du haft för bråttom. Han eller hon var kanske blyga, eller de kanske hade haft en dålig dag på jobbet, så att du inte lade märke till att personen var precis den du egentligen ville leva med i resten av ditt liv. Å andra sidan så kan du ha sluppit bli tillsammans med en galen verktygsmördare som skulle vilja bygga en kanot av dig, med tillhörande campingutrustning.

Men åter till saken. Den ordinära medlemmen är inte trogen en sajt. Utan snurrar omkring på ett flertal sajter i sin jakt på vad man nu är ute efter. Är det inte lite fånigt att sitta där dag ut och kväll in och logga in på den ena kontaktsajten efter den andra för att leta efter nån som passar ens kriterier? För när man väl får fram sökresultaten, så är det i 9 fall av 10, samma människor som på de konkurrerande sajterna. Känns lite som slöseri med tiden att söka igenom 3-8 ställen efter exakt samma människor. För det är tydligen det antalet som verkar vara det vanliga antalet sajter man är medlem på.

Dagens låt är Sellout med Biohazard.

Så har ytterligare en helg lagts till historien. Som så många gånger tidigare, skulle man kunna skriva att inget nytt hände under helgen. Men det skulle vara så tråkigt och slappt, så det gör jag inte.

Vädret: Var bra hela helgen. massor av sol och inte så farligt med vind. Man kunde lätt sitta ute på fiket och dricka lite kaffe, läsa La Gazzetta och verka oerhört intellektuell. De flesta som ser den rosa tidningen på utrikiska, tror benhårt att man är en sydläning. Jag har ju en massa mörkt hår, inte på huvudet kanske, men svart skägg och svarta buskiga ögonbryn. Att jag sen i solskenet antingen har solglasögon, eller kisar så hårt att mina grågröna ögon inte syns, gör helhetsintrycket att jag är mycket mörk.

La gazzetta kan jag sommartid köpa i pressbyrån och eftersom den nu börjat dyka upp där, så är det väl bara att kallt konstatera att sommaren är här. Sen skall för ordningens skull nämnas, för er som inte vet vad La Gazzetta dello sport är för en tidning. När jag skriver ut hela namnet, så ger det en ledtråd. Det är nämligen en tidning som enbart handlar om sport. En tidning i storlek med DN, GP eller SVD. Fast helt ägnad åt sport. Italiensk är den också och finns enbart på det språket. Men det är inte för att verka viktig, eller fin på nåt sätt som jag flashar, eller läser den tidningen. Nej, det är så enkelt att dels finns det en oöverträffad avdelning kring motomondiale, som är motorcyklarnas formel1. Det är en av anledningarna, den andra är att jag försöker lära mig språket på ‘riktigt’. Inte så som det stolpas upp i läroböcker eller liknande exempel, utan så som det skrivs och talas av italienare till vardags.

Både i lördags och söndags, så var jag ute ganska tidigt och satte mig på fiket för en kaffe och tidning. Så pass tidigt att man kunde se de där taxibilarna släppa av tjejer som helt tydligt var festklädda och som med stor sannolikhet inte sovit i den egna sängen under natten. Det var rätt festligt när man tänker efter, inte en kille på de drygt 10 talet taxibilar som släppte av folk i centrum. Samma sak på på lördagen och söndagen. Åker inte killarna taxi? Bor de inte kring centrum? Eller är det alltid så att man går hem till killen? Och av den anledningen så behöver inte killen åka taxi dagen efter.

Så, nu har jag lyckats fylla ut en massa utrymme utan att ens dryfta nåt intressant. Starkt jobbat.

Dagens låt är nåt så kul som Total förlamning och ett liv i smärta med Assassination.

Både igår och idag, så har solen verkligen strålat. Var ute några timmar i solskenet igår och det har hittills blivit ett par även idag. Råkade gå förbi en spegel och hajade till. Jäklar vad det har tagit. Har blivit brun redan. Har den egenheten att jag inte blir röd, utan blir brun direkt och sen blir jag bara ännu brunare. Fördelen med det är att jag inte har så vansinnigt ont av solen. Det har varit speciellt skönt när man befunnit sig kring ekvatorn.

Men, men…nu har man alltså blivit ordentligt solbränd och vi är inte ens inne i Maj. Får väl börja gå i kortbyxor och linne, så att resten av kroppen också får lite färg. Blir det över 10 grader nu i veckan, så skall jag chocka kroppen med att gå i kortbyxor och linne till jobbet.

Råkade bläddra förbi nåt program på TV:n som heter fear factor USA och nån tjej skulle gå på en aluminiumställning högt upp i luften. Nu är ju det knappast nån fara i sig, eftersom hon hade en säkerhetssele på sig. Men det roliga var väl vad hon sa, ‘jag önskar att jag hade magneter i skorna…’ HALLÅ!!! Det är en aluminiumställning du skall gå på…

Satt och läste lite Stenmark. Ibland så är han hysteriskt rolig, för att ibland trilla ner i en avgrund av oförstående. Den här var bara så dum att jag måste delge er den. Dagens låt är förresten Can’t Change Me med 59 Times The Pain.

…Eller var det Fredag det hette? Sitter här och är jättelycklig. Den buss som jag åkt hem med hela veckan, kl. 17:15, den tyckte jag att det var rätt bekvämt att åka med. Lagom tid att plocka ihop sina pinaler på jobbet och en liten promenad på ett par kilometer till busstationen. Fick en lite konstig känsla nyss och kollade in tidtabellen. Få se…Fredag…17:15…tomt…

Vad fan nu? Går den inte på fredagar? Nej, den går endast helgfria måndag till torsdagar. Så det var ju lustigt att få kastat i sitt ansikte på en fredag eftermiddag. Nu får jag vänta tills nästa buss går, 18:20. Då är jag hemma strax efter 8 i kväll. Hur i hela h-e kan man vara så dum att man låter en buss som åker strax efter kontorsnissarna slutar, bara gå mån-tors? Jobbar inte andra kontorsnissar på fredagar? Eller är det så att alla slutar tidigare på fredagar?

Här tog man för givet att bussen gick idag också och så blir det riktigt sent idag. Just nu så blir jag inte ens glad över att solen skiner ute. Och eftersom jag inte skulle hinna packa ihop mina saker och sen springa iväg till busstationen på 10 minuter skrev jag det här i stället…

Dagens låt är Straightjacket Hell med Psychopunch.

Den här fick jag med mailen idag. Och med tanke på det jag själv upplevt, men framförallt läst om kvinnors köpvanor…så håll till godo. )

—–

Jag har aldrig riktigt kommit underfund med varför mannens och kvinnans
sexualdrift skiljer sig så mycket. Jag har aldrig heller förstått det där
med Venus och Mars. Jag har aldrig kommit underfund med varför männen
tänker med huvudet och kvinnor med sina hjärtan.

Till exempel. En kväll förra veckan gick min flickvän och jag till sängs.
Passionen börjar glöda i sovrummet, När hon till sist säger, "jag känner
inte för det, jag vill att du bara ska hålla om mig".

Jag sade "VA??!! vad var det där?!". Så säger hon dom orden alla pojkvänner
fasar att höra…. "Du är inte tillräckligt i kontakt med mina emotionella
behov som kvinna, för att jag ska kunna tillfredsställa dina fysiska behov
som man".

Hon besvarade min frågande med att säga, "Kan du inte bara älska mig för
den jag är och inte vad jag gör för dig i sovrummet?". När jag förstod att
inget skulle hända den natten så somnade jag.

Nästa dag så tog jag ledigt från jobbet för att vara med henne. Vi gick ut
och åt en fin lunch och gick och shoppade i ett stort, stort onämnt
shoppingcenter. Jag gick med henne i affärerna när hon provade flera olika
verkligt dyra klädesplagg.

Hon kunde inte bestämma sig vilken hon skulle ta, så jag sade åt henne att
vi tar alla. Hon ville ha skor som komplement till hennes nya kläder. Så
jag sa att vi får köpa ett par till varje ensemble.

Vi gick sedan till juvelavdelningen där hon valde ut ett par
diamantörhängen. Tillåt mig säga….. Hon var så upphetsad! Hon måste ha
trott att jag var ett steg från mentalsjukhuset. Jag började tro att hon
testade mig när hon frågade om hon kunde få ett tennisarmband, när hon inte
ens kan spela tennis.

Jag tror att hon trodde jag var knäpp när jag sa, "Det går bra älskling".
Hon var nästan nära sexuell tillfredställelse av allt shoppande. Med ett
jättestort leende sade hon till sist, "Jag tror att det är allt älskling,
vi går och betalar".

Jag kunde knappt hålla mig när jag till sist sade, "Nej älskling, Jag
känner inte för det".

Hennes ansikte blev helt vitt och hennes haka föll till marken med ett
förvånat "VA?".

Jag sade sedan "Älskling, jag vill bara att du håller sakerna en stund. Du
har inte tillräcklig kontakt med mina finansiella behov som man, för att
jag ska kunna tillfredställa dig som kvinna".

Sedan när hon såg ut som om hon skulle döda mig, fortsatte jag, "Varför kan
du inte älska mig som den jag är istället för dom saker jag köper åt dig?".

Tydligen kommer jag inte att ha sex ikväll heller.

—–

Hur skall man kunna få in nån form av rutin kring det här med bussåkandet? Ok, för att hinna gå ut med hunden, duscha och äta frukost. Så måste jag gå upp redan 04:50. Det är ju fortfarande natt då ju. Och det är ändå den här veckan, när barnen är hos sin mamma. Misstänker att jag åtminstone får plussa på en 20-30 minuter varannan vecka, när barnen är hos mig. Visst kommer det till slut att bli nån sorts rutin kring det också, men jag vill inte ha en daglig rutin som påbörjas så tidigt. Allt bara för att det är sånt långt intervall mellan bussarna. Ja, inte bara det, de tar god tid på sig att komma fram också.

Idag så var jag vaken hela vägen in. Hade en riktigt bra bok i örat att lyssna på så det var lite enklare att hålla sig vaken. Satt där och tittade ut över allt som vi passerade och ibland väntade jag bara att få höra en röst som sa nåt i stil med…’Och ute till höger så ser ni Olsson på Örns katt som antagligen varit på friarstråt igen…’ Eller nåt annat lika intressant att begrunda. Att man varje morgon och kväll får en rundtur i norra bohusläns ödemarker borde man kanske uppskatta mer än man gör. Fast det är svårt att arbeta upp nån entusiasm för en massa skog och små ängsplättar. Det är ju först när jag börjar närma mig hemmet som havet skymtar fram på sina ställen.

Det där med att vara vaken har sina för och nackdelar. Nackdelen är att jag är fruktansvärt trött hela dagen. Fördelen måste vara den att jag slipper se lika fånig ut som tjejen som sov i sätet bredvid mig idag. Ca 20-25 år, halvlångt blont hår uppsatt i en sån där busig tofs högt upp på huvudet. Riktigt söt tjej, som slocknade en 10 minuter efter att jag satt mig där, jag tror inte att det berodde på att jag luktade dåligt eller så. Med öppen mun, lätt snarkande och en liten salivsträng som sakta letade sig nerför hakan. Helt plötsligt så var hon inte riktigt lika attraktiv längre. Så nu kommer jag inte att våga somna på bussen igen.

Dagens låt är Extermination Through Labor med Capitalist Casualties.

Har efter mycket funderingar kommit fram till att jag nog måste åka kollektivt framöver. Nu bor jag så till, att det inte finns nån på mitt jobb som ens bor i närheten av mig. Alltså kan man glömma den trevliga företeelsen samåkning. Dessutom så är jag väl en av de verkligt få som fortfarande pendlar de sju milen till jobbet varje morgon. Andra har gett upp och går hemma arbetslösa, eller så har de helt enkelt flyttat. Såg häromdagen att många har flyttat. Eftersom kommunstatistiken visade en nergång på drygt 600 människor under en treårs period. Den ickebefintliga arbetsmarknaden är väl en stor bov i dramat, men man skall inte heller förringa den totala avsaknaden av förströelse som har haft ett enormt uppsving de senaste åren. Ja, nu kan kommunen skryta med att det enda som ökar, är just sysslolösheten.

Men åter till saken. Jag har därför börjat åka kollektivt, fr.o.m igår. Gjorde en snabb huvudkalkylering och insåg att jag kommer att spara ca 3500:- i månaden på detta tilltag. Det övertygade mig åtminstone om att försöka. Så igår när jag åkte bussen, hade jag min mp3spelare med mig och laddad med en bok av Camilla Läckberg, Stenhuggaren heter den. En riktigt bra bok som fångar åtminstone mig. Vilket tydligt visades i att jag missade min hållplats och fick hoppa av 2 mil från jobbet och ta tåget tillbaks. Var lite irriterad på mig själv för detta tilltag, men svor att bättra mig. Vilket jag också gjorde. För på hemresan så missade jag ett bussbyte med bara ett par kilometer. Nu hade jag ju 20 minuter till godo på nästa buss, så jag hann med att komma fram till busshållplatsen med marginal.

Idag så var jag däremot bättre med, trots att jag lyssnar på upplösningen av ovan nämnda bok. Och inga missöden har skett hittills, men jag har ju en resa hem också.

Dagens låt är Bring out your dead med Anti-flag.